Vid gott mod

Det kommer att gå bra,  det gör gott för oss och det kanske är på tiden. Det stämmer säkert. Hon är ju redan 1,7 månader, din dotter. Men mitt barn och jag, vi är inte redo än. Navelsträngen mellan oss har inte vuxit till sig tillräckligt, på längden. Någon gång måste hon ju vänja sig sa grannfrun, men någon gång är inte nu. Du ropar mamma  på natten och jag kommer. När du ropar natten mellan torsdag och fredag, finns jag inte där. Det är med tårar i ögonen jag kommer att lämna dig, om än med stor tillit. Min tröst är att jag sövs jag ner,  jag försvinner för en stund. Jag har berättat om vad som komma skall, du nickar. Ändå är det svårt, och det får vara svårt. Med en klump i magen inväntar jag torsdag. Hypermesis gravidarum,  hormoner, infektioner,  blodvärden, knölstruma och förstorad sköldkörtel. Kanske detta är en ny början, tar farväl av mycket.  Hoppfull väntar jag på granna tulpaner och varmare väder. Dagarna har blivit ljusare, fågelsången tätare. Vi har resten av livet kvar. Det går säkert bra, men det gör oss inte redo. Välvalda vänliga ord, alla menar väl. Jag får ändå tycka att det är svårt,  det ska få vara svårt.  Med gott mod,  tar jag farväl. Med svårt mod, vinkar jag adjö. Tar farväl av mycket. Omfamnar en ny början. Gör mitt bästa för att vara vid gott mod, när jag lämnar dig.