Skriverier om att genomgå det jag varit mest rädd för i hela mitt liv, nämligen att bli mamma. Tankar om allt från en svår graviditet till nuet och vardagen som 35-årig mamma
fredag 17 januari 2014
Ljus
Det är första gången du upplever ljuset, på så sätt att du förstår något av det. Du somnar nästan alltid på samma ställe i vagnen, intill buskarna där sparvarna sjunger och badar sandbad, trots den isande kylan. Är så lycklig över att få dela mina dagar med dig, speciellt nu när det känns som att det mesta rullar på i någon form av jämnvikt. Att hela min tillvaro skulle ändras så brutalt hade jag inget hum om för sju månader sedan. Att jag skulle växa fast i dig, hade jag heller inget hum om. Att jag på dagarna inte räknar minuterna tills pappa kommer hem längre, känns som den största segern. Vi liksom bara hänger, du och jag. I vått och torrt, i sol och mörker och från år till år. Och vi går mot ljusare tider säger alla. Solen bländar dig i ansiktet medan du jollrar ditt trötthetsjoller. Vi rullar vidare. Jag ler åt trastarna vi möter på vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar